Antikakademin

För ett par år sedan kom jag över en gustaviansk karmstol. Experterna kallar den här typen av av stol för armlänstol. Stolen var svartmålad troligen någon gång under sent 1800-tal, då man säkert uppfattade den svarta färgen som mycket snyggare än den ursprungliga gråvita färgen. I dag vill väl de flesta ha tillbaka den ursprungliga färgen, helst lite sliten. Vem vet hur vi vill ha de målade gustavianska möblerna om 100 år?

Mitt projekt är nu att skrapa bort den svarta färgen och retuschera den ursprungliga färgen. Jag använder olika metoder för att skrapa bort färg: oftast varmluftspistol som gör att färgen mjuknar och släpper från underlaget, ibland skrapar jag bara med en morakniv och någon gång använder jag något som kallas sodablästring. Man blästrar med bakpulver, ja just det bakpulver. Det blir en väldigt skonsam blästring där man kan avlägsna färgen lager för lager. I det här fallet har jag använt alla tre metoderna.

Stolen visade sig vara tillverkad av en snickare vid namn Ephraim Ståhl, mästare i Stockholm. mellan 1794-1820. Signaturen ES på baksidan är Ståhls signatur. Stolen har även Stockholms stolmakarämbetes sigill på sargen under stolen. Sådana här stolar brukar beskrivas som att de har kannelerade ben vilket avser de längsgående spåren på benen. Ansvällningen överst på benen betecknas som överkragningar. Den skurna dekoren längst sargen och runt ryggstödet brukar kallas bladsnitt eller äggstav. Den lilla blomman vid övergången mellan ben och sarg kallas anfang eller rosettanfang. Tillsammans bygger de här stilelementen upp en typisk gustaviansk stol från slutet av 1700-talet fram till några år in på 1800-talet. Den här stolen är troligen från 1790-talet innan Ephraim Ståhl gick över till empire stilen.

Det visade sig också att stolen någon gång har gått sönder vid armstödet och har lagats med en järnplåt, man gick tydligen till smeden i stället för snickaren när stolen skulle lagas. Jag föreställer mig att det är en gustaviansk herreman som sitter i stolen och som en sen kväll har dragit till till sig en dam i peruk och sidenklänning och så gick det som det gick, med stolen alltså. Tänk om dessa gamla möbler kunde berätta. Visst är det faschinerande att de har överlevt över 200 års brukande och fortfarande vårdas, älskas och används.

Värdet på stolen ligger på 12000 – 18000 kr om den ska köpas på en auktion. Som vanligt är ett par mer värt än två enkla stolar. Men vad gör man vid ett arvsskifte om det är två arvingar, två stolar, och båda vill ha dem.

Stolen ska nu säljas för att jag ska få plats med nya projekt

Nu är den röda färgen bortskrapad på stolen, se tidigare inlägg. Det fanns inte så mycket originalfärg kvar men en det fanns rester av en blekgul färg. Men visst blev stolen charmigare med den nötta färgen? Nu återstår lite finslipning och ett lager med möbelvax för att få en fin yta. Ska nu säljas eller så får barnbarnen sitta på den när de hälsar på.
Värdet har kanske ökat till 250 kr nu. Inte så stor förtjänst efter 3 timmars arbete. Men det är ju inte pengarna som räknas utan glädjen?

Den här oansenliga rödmålade lilla barnstolen hittade jag på en loppis i somras. Några bitar av sitsen var lösa och den var ganska ranglig, men för 50 kr så kunde jag inte motstå den. Jag bedömer att stolen är från 1800-talet och den är rätt sliten efter alla barn som har suttit på den. Stolen ska nu skrapas ren från den hemska röda lackfärgen och limmas ihop. Vi får se vad det kan bli av den efter några timmars skrapande. Alltid lika spännande att se vad som döljer sig under färglagren. I kommande inlägg får ni se hur den blev.