Drömmen om en ljuskrona

När jag för många år sedan besökte en gammal landsortskyrka drogs min blick till en vacker ljuskrona. Den strålade av ljus som reflekterades så att mässingen blev till guld. Det var då drömmen om att själv äga en mässingskrona slog rot i mig och nu har jag äntligen fått tag på en

Ljuskronorna som hänger i många kyrkor är pampiga saker som ofta har två våningar med ljushållare. Ljuskronorna tillverkades från början i England, Tyskland, Holland och övriga Europa men en del kronor tillverkades också i Sverige. Man kan se skillnaden genom att på en engelsk krona utgår ljusarmarna från mitten av själva kulan medan armarna på de tyska och holländska kronorna utgår ovanför kulan. Av inskriptionerna kan man se att ljuskronorna ofta är gåvor till kyrkan från välbeställda församlingsmedlemmar. Det är lätt föreställa sig vilken upplevelse det måste ha varit att på 1600- eller 1700-talet komma till kyrkan från en låg och mörk stuga och se de tända kronorna bada i ljus. Där hemma utgjordes belysningen kanske bara av tjärbloss och skenet från elden i den öppna härden. Kanske fick man rentav en försmak av det himmelska livet efter detta när man steg in i kyrkan.

Den krona som nu är i min ägo var kraftigt anlöpt i metallen så den första åtgärden blev att putsa den, det var ett styvt jobb som inleddes med vanligt mässingsputs men det hade ingen större effekt. Det vara bara att börja om, denna gång med den finaste stålullen och ett metallputsmedel, nästan en hel tub putsmedel gick åt. Min arbetsinsats belönades dock rikligen, resultatet blev över förväntan och nu lyser ljuskronan som guld igen.

Av detaljerna att döma är kronan troligen från tidigt 1700-tal. Den är ihopsatt med en liten kil längst upp under duvan, längre fram använde man en mutter i stället för kil. Järnstången som håller ihop kronan är handsmidd och inte ett fabrikstillverkat rundjärn som man kan se i kronor från senare tid. Om man studerar mässingen närmare märker man också ett antal missar i gjutningen i form av små hål.  Det kommer sig av att man inte kunde legera mässingen med ren zink, det lärde man sig först i mitten på 1700-talet.
Eftersom inga delar är exakt lika passar varje del bara på sin särskilda plats. Ljushållarna och reflektorerna är därför märkta med ett antal små prickar som anger var respektive del ska sitta. En annan detalj är de sex små duvorna runt kronan och den stora duvan som tronar högst upp, kanske är de en symbol för fred eller den helige ande.

 Nu är det snart dags att tända ljusen i kronan, njuta av guldglansen, kanske smaka på ett glas djuprött vin och tänka på tiden före TV och stark elektrisk belysning.

Fotnot: Mässing är en legering av koppar och zink, därav namnet mässing, med-zink. Det är svårt att med blotta ögat skilja mässing från brons, som är en legering av koppar och tenn.